ett jobb är mer än en lön (mitt anförande från WASS'15)

Jag skulle kunna sola mig lite i glansen av mitt eget ego och säga att det är sååå många som frågat om talet jag höll under utbildningen med MUF för bara nån vecka sen.
Men! Jag jobbar på min ödmjukhet hela tiden och väljer att hålla mig till sanningen.
Det är några som frågat. Typ två.
Och jag tappar min ödmjukhet i det avseendet att jag faktiskt är rätt nöjd med mitt tal, i alla fall på pappret. Sen har jag lite att jobba på med hur jag faktiskt talar inför en publik, men jag lärde mig otroligt mycket på de fyra dagarna jag var på WASS.
 
Nåväl. Det här är vad jag skrev under helgen på min Mac, sen har jag 3-4 kopior och en himla massa stödord, figurer, prickar, streck och kodord på papper som ligger i min handväska fortfarande. Men det här är -ungefär- vad jag sa.
 
För er som orkat läsa något på min blogg är vissa bitar bekanta från inlägget här under, och vissa bitar är från både Moderaterna och Moderata Ungdomsförbundets hemsidor och egna program. Men jag hoppas att det här inte kommer som en chock för någon vid det här laget...
Jag är moderat.
Jag har också valt att utelämna namnet på min arbetsgivare, för jag är inte en officiell talesperson för det företaget. Ni får fråga, om ni vill veta vart jag jobbar. Men sannolikheten att de typ 10 personer som kommer läsa det här inte redan vet är väldigt liten.
Men jag värdesätter min arbetsgivare, så ni får ge er till tåls.
 
Här är mitt anförande i en någorlunda lik version av det jag sa på kursen:
 

 

"Ett jobb är mer än en lön,
ett jobb ger oss en känsla av gemenskap,
det gör oss mer självständiga
och det gör att vi känner oss behövda.

Jag jobbar idag för Sveriges största ungdomsarbetsgivare och jag är varje år med och ger ungdomar chansen till sitt första eller ett helt nytt jobb.

Det finns inget företag i Sverige som sysselsätter fler ungdomar än företaget jag jobbar för gör, och det är något jag är stolt över.

Men under valrörelsen blev min stolthet hotad. Utspelen som Socialdemokraterna gjorde om att göra det svårare att anställa unga gjorde mig rädd. Rädd, för mitt företags framtid och utvecklingsmöjligheter, men också rädd för mina nuvarande och blivande kollegors framtid.

Man ville alltså ta ifrån oss möjligheten att erbjuda unga människor deras första steg ut i arbetslivet. Man ville ta ifrån oss möjligheten att fortsätta utveckla den personal vi har.

Och det här är inget unikt för bara min arbetsplats, mitt företag eller min bransch. Det här är ett slag mot alla ungdomar, oavsett vilken bransch man vill jobba i.

Man vill göra det svårare och dyrare att anställa unga och man prioriterar skattehöjningar och krångelpaket, framför en utvecklande och levande arbetsmarknad. Man vill tvångssysselsätta ungdomar i praktikprojekt i redan utvalda branscher och bryr sig inte alls om individens intressen eller mål med livet just nu.

För mig kan det ibland verka som om att de RödGröna nästan gillar ”unga” i kombination med ”arbetslöshet” för då kommer man undan med vilka udda satsningar som helst – istället för fokusera på att hitta en lösning på problemet. Man väljer att sätta antal satsade miljarder kronor och statistik mot varandra och man rabblar siffror och procent.
Men man missar egentligen hela poängen.

Vi behöver se en förändring kring inställningen till hur jobb skapas!

Så vad är lösningen på problemet? Hur ska vi få flera unga i arbete?

Jag tror att för att få fler unga i arbete och för att de ska kunna stå på egna ben i vuxenlivet så måste vi göra det billigare att anställa unga. Och därför bör vi slopa arbetsgivaravgiften HELT för alla under 26 år.

Detta kommer ge företag möjligheten att fortsätta satsa på Sveriges ungdomar och våga anställa nya, nyfikna människor.

Ett jobb ska vara mer än en lön. Ett jobb ska hjälpa dig att hitta din identitet i vuxenlivet. Ett jobb ska också ge dig en möjlighet till ekonomisk trygghet där du också kan uppfylla dina drömmar. Därför borde den första halva miljonen man tjänar vara skattefri.

Med satsningar som slopad anställningsavgift för alla under 26 år och en skattefri första halv miljon kommer vi

  1. få en utveckladande och växande arbetsmarknad där fler företag kan anställa ännu fler

  2. få ut arbetslösa ungdomar på arbetsmarknaden mycket tidigare och undvika utanförskap

  3. se hur sysselsättningen i Sverige fortsätter öka, men också hur företag kan expandera. För har du fler anställda – så kan du också tjäna mer pengar.

Hur kan vi stå och se på när Sveriges nuvarande regering verkar göra allt för att stänga unga utanför arbetsmarknaden?

Vi måste vara klara för drabbning, inte bara för alla arbetsgivares skull, utan för alla unga som snart möter en stängd dörr första dagen i deras arbetsliv.

'Det ska löna sig att jobba', hörde vi ofta Fredrik Reinfeldt säga, men då måste det ju också rimligtvis löna sig att skapa dessa jobb. Genom en slopad anställningsavgift för alla under 26 år uppnår vi just detta. Det blir billigare att anställa och vi skapar på så sätt fler jobb.

Jag vill fortsätta vara stolt över att kunna erbjuda ungdomar jobb i framtiden och jag vill fortsätta verka på en arbetsmarknad där vi ser en positiv inställning till att fler människor jobbar!

Jag är inte nöjd förens alla som vill och kan har ett jobb att gå till
för ett jobb är så mycket mer än bara en lön!"

 

 


 

Jobbfrågan och generationssveket, och framförallt att människor mellan 20-30 år (i grova mått) sällans nämns inom politiken (om det inte gäller just "arbetslösheten"), är vad som fick mig att för snart ett år sen ta kontakt med MUF's dåvarande ordförande i Norrköping. Jag kände att jag inte kunde stå och se på när allt jag tror på går om intet. Jag vill inte behöva känna att jag inte gjort allt jag kan för ett växande Sverige och för en värld där alla har samma plats och värde.

Det kanske låter stort och lite pretentiöst, men det måste kanske vara det också? Allting i livet handlar väl egentligen om att hitta sin vision, sin dröm, sitt mål och sedan bryta ner det i delmål för att nå dit?


Ett av mina delmål är avklarat, jag är aktiv inom politiken igen, jag har jättekul, lär mig saker och jag är med och påverkar morgondagen.

Och vet du vad Sverige, Stefan Löfven och alla ni andra?

 

Jag har bara börjat.

 

Varför politik?


En del har frågat mig varför jag vid nyss 26 år fyllda valde att återuppta mitt engagemang inom Moderata Ungdomsförbundet. 
Det finns flera anledningar, men jag ska försöka förklara kortfattat. 

• Jobbfrågan 
Jag jobbar som många säkert vet för ett företag som anställer och sysselsätter flest ungdomar i Sverige, men även är en konstant ungdomsarbetsgivare globalt. 
Utspelen som de RödGröna gjorde inför valet om höjd arbetsgivaravgift för unga i kombination med den höjda restaurangmomsen man propsade för gjorde mig rädd. 
Inte bara för min arbetsgivares utvecklingsmöjligheter men även för mina yngre kollegor och blivande kollegors framtid. 
Jag kände helt enkelt att jag inte kunde stå och se på när allting vi jobbat med går om intet. 

• Ekonomin 
Senaste veckans rabalder har tyvärr visat att det jag fruktat förmodligen kommer ske. 
Bidrag framför lön, svarta jobb framför vita. Klåfingrighet och krångelpaket. 

• Ungdomar, vilka är det? 
Vi pratar ofta om ungdomar och då främst arbetslösa ungdomar. 
Du räknas som ungdom till 30 års ålder, lite styft. 
Men den enda gången 'ungdomar' nämns eller överhuvudtaget tas upp i politiska sammanhang  är om det handlar om just arbetslösa ungdomar. 
Inget fel med det, det är ett av samhällets största problem och bör aldrig tas ur fokus. 

MEN!  

Vi ungdomar som redan jobbar då? Jag anser att det idag finns en gråzon, hos nästan alla partier, vad händer egentligen från 20 års ålder till 30? 
Vem lyfter våra frågor? 
Varför är det så svårt att avancera eller byta jobb som ung vuxen? Förväntas vi jobba på samma ställe hela livet? Är det verkligen en korrekt bild av dagens arbetsmarknad?
Vilka frågor har dagens arbetande ungdomar och vem är beredd att lyssna? 
Varför är det så svårt för ungdomar att starta eget, satsa på sig själva och slå sig fram? 
Varför förlorar vi så många drivna ungdomar för att systemen är komplicerade och Lagen om Anställninsskydd gör det så svårt för oss? 

Kan det vara så att vi, med nuvarande regering, nästan gillar problemet unga i kombination med arbetslöshet för att vi då kan komma undan med vilka satsningar som helst för att komma till rätta med problemet? 

• Frihet 
För mig är frihet bland det absolut viktigaste. Jag bestämmer själv om jag vill använda cykelhjälm, jag bestämmer själv om jag vill måla mitt hus i solens färger och jag bestämmer själv vad jag vill göra med mina egna pengar. 

Det är skrämmande att så självklara saker som rätten att måla sitt hus hur man vill ens är ett problem idag, men det visar också tydligt att klåfingrigheten är uppenbar. 

Frihet för mig är alltifrån att du får älska hur och vem du vill till att det borde vara upp till dig själv om du vill studera i skolan eller på distans. 
Frihet för mig är att gynna individens intressen, inte bromsa dess utveckling. Vi är alla olika och vem vet bäst vad som passar dig och hur du vill leva? 
Du. 

• Politik är roligt! 
Debatter, propositioner, motioner, repliker, tack herr/fru ordförande. 
Allt är roligt och fantastiskt lärorikt! 
Och bäst av allt? 
Även om vi bara sitter på en liten stämma för ett distrikt så kommer ändå en del av våra frågor och förslag gå vidare och i det förlängda kanske påverka Sveriges politik. 
Hur häftigt är inte det? 
Hur fantastiskt är det inte med demokrati där ungdomar i 'lilla' Norrköping är med och påverkar hela Sverige? 

Under 2015 hittar ni mig som medlemsansvarig i MUF Norrköping men även Moderaternas Kretsstyrelse där jag igår blev invald som person, alltså inte på en självskriven plats för mitt föreningsengagemang. Jag närmar mig slutet på min ungdom (hej åldersnoja!) och således partistålder, men jag tar med mig något eget. 
Jag har jobbat heltid sen jag var 20 år. 
Och jag har en hel del att berätta om arbetslivet som ung vuxen. 

Jag kommer aldrig sluta kämpa för allas rätt till ett jobb, men min hjärtefråga kommer alltid vara hur vi kan inkludera arbetande ungdomar mer. 
Vem kan berätta mest om vardagen som ungdom och ung vuxen i Sverige och hur arbetssökandeprocessen egentligen fungerar (eller inte fungerar...) än vi ungdomar som redan jobbar?

Vi ses i Norrköping 2015, det här kommer bli ett fantastiskt år!  

september 2013

... ja! Rubriken stämmer.
 
 
I september 2013 vändes, för att låta så där klyschig, hela mitt liv upp och ner.
 
Jag blev smärtsamt medveten om att jag är dödlig. Efter en kväll på akuten med dataröntgen fick jag veta att jag har en förändring på min hjärnstam och den gjorde att jag såg dubbelt och hade extremt ont.
 
Så här, i februari 2015, så känns det som hittepå när jag skriver raderna ovanför. Jag har hunnit gå igenom så otroligt mycket sen den ångestfyllda tiden. Jag har slagits med ångest och oro över att bli ännu sjukare och faktiskt dö vid 25 års ålder. Jag har i min hanteringsprocess inbillat mig att jag haft både hudcancer och MS. Jag har återfått synen och kunnat börja jobba igen.
Som det ser ut idag är jag "frisk". Frisk, i avseendet att jag inte behöver vara sjukskriven eller under någon direkt vård. Jag har problem med ett hormon i kroppen som heter prolaktin som legat runt 600 i värde där 50-60 är det normala.
Prolaktin styr/påverkar andra hormon och bröstmjölksproduktionen men även ämmnesomsättning, immunförsvar och stresshormoner.
Ni som känner mig vet att min garderob går från storlek 34 till 44 och har alltid gjort, jag har pendlat i vikt från närmare 100 till knappa 55 på bara några månader och jag har haft väldigt lätt för att bli sjuk.
Så att det var något vajsing med det hormonet kan jag ställa mig bakom.
Sen i juni 2014 har jag fått dämpande medicin för det och ligger nu på en normalnivå, men mycket i kroppen är fortfarande i obalans eftersom hormoner gärna gör lite som dom vill.
Hur som så jobbar jag heltid igen och livet rullar på. Jag kommer få gå på röntgen resten av livet för att kontrollera det som sitter på min hjärnstam och förmodligen få knapra mediciner resten av livet också.
Ett billigt pris att betala, kan jag tycka.
 
                                                      
 
Jag väljer återigen att citera min pappa och hans fru, för det dom sa till mig under min mörka period är fortfarande något jag får påminna mig själv om nästan varje dag och när hjärnspökena tränger sig på. Men jag vill även lägga till ett annat citat som jag också kör med för mig själv.
 
- "Vi ska alla dö en dag. Men alla andra dagar ska vi inte det"
 
- "Om du bara hade ett enda liv, vad skulle du jobba med då?"
- "Om du bara hade ett enda liv, skulle du inte dricka champagne varje dag då?

Liknande inlägg