We're all stories in the end...

... just make it a good one!

it's been a fuckin' pleasure

Jag får se när jag återupptar bloggandet. Just nu är jag i lite av en mental chock och behöver pausa.

Nu ska jag krypa upp på min soffa och titta på Oasis dvder.

"Jag tror fan livet har blivit grått från och med idag..."


Dearly beloved, it is with a heavy heart and a sad face that I say this to you this morning.

As of last Friday the 28th August, I have been forced to leave the Manchester rock'n'roll pop group Oasis.

The details are not important and of too great a number to list. But I feel you have the right to know that the level of verbal and violent intimidation towards me, my family, friends and comrades has become intolerable. And the lack of support and understanding from my management and band mates has left me with no other option than to get me cape and seek pastures new.

I would like firstly to offer my apologies to them kids in Paris who'd paid money and waited all day to see us only to be let down AGAIN by the band. Apologies are probably not enough, I know, but I'm afraid it's all I've got.

While I'm on the subject, I'd like to say to the good people of V Festival that experienced the same thing. Again, I can only apologise - although I don't know why, it was nothing to do with me. I was match fit and ready to be brilliant. Alas, other people in the group weren't up to it.

In closing I would like to thank all the Oasis fans, all over the world. The last 18 years have been truly, truly amazing (and I hate that word, but today is the one time I'll deem it appropriate). A dream come true. I take with me glorious memories.

Now, if you'll excuse me I have a family and a football team to indulge.

I'll see you somewhere down the road. It's been a fuckin' pleasure.

Thanks very much.



Det här händer bara inte.
Det händer inte.
Det kan inte vara så här.

I sold my soul for the second time

Oasis splittras. Noel lämnar Oasis. Och det är på riktigt. Jag vet att det är jättetöntigt och omoget, men det känns som om en nära vän dött.

Oasis är mitt allt. Oasis har varit där när jag inte vetat nåt annat. Som jag precis sa till Dalli, jag har haft en enda jävla stabil punkt i mitt liv under de senaste åren och det har varit Oasis. Jag kan inte ta det här. Jag känner mig misshandlad.
Jag var på väg till Cattis och HK för käk och förfest. Nu sitter jag insvept i mitt täcke, rödgråten och helt apatisk.

Inget mer Oasis. Jag kan inte.


Oasis. Mina pojkar! Min enda riktiga kärlek. OASIS! BORTA!

Jag förstår inte.

Jag vill inte.

Jag vill inte.

Jag vill inte.

Jag vet inte när jag kan fungera normalt igen. Seriöst.