We're all stories in the end...

... just make it a good one!

nån slags recension

Oasis, Globen, Stockholm 28 januari 2009
★★★★☆

 



You can keep that shit whatever that is... ...sorry? ... I can't hear ye, it's just noise!

(en "trr-tsch" på gitarren)

Efter att någon slängde upp vad som kan antas ha varit en fotbollströja på scen. Noel är bäst.

So... we still got five minutes left, right? ... Anybody know any jokes?

Säger Liam och stapplar iväg på scenen innan dom avslutar med I Am The Walrus.

Att vi tyckte det var så bra kan vara för att förväntningarna sänktes lite efter sågningen av Göteborgskonserten. Men allt skit det stod om den spelningen såg jag inget av. Bröderna kanske drabbats av lite jävlaranamma och ville visa sig bra på sin andra Sverigespelning?

Jag vet inte. Men jag är grymt imponerad och ytterst tacksam för att Noel fick sjunga så mycket. Den enda egentliga minuspoängen vill jag ge till tjejen som stod framför mig ett tag och dels trängde sig genom att armbåga mig och sen trampa på mina fötter för att sen stå en decimeter ifrån mig och slänga upp sitt blonda hår i en hög tofs som hon sen viftade runt i mitt ansikte med. Jag har aldrig förr drabbats av sån god lust att:
1. Smälla till vad jag antar var en minderårig brud.
2. Luta mig fram och vifta med mitt eget hår i hennes ansikte och sen fråga "var det lika bra för dig som det var för mig?"
eller
3. Slita tag i hennes hårtofs och ursäkta mig med att jag har obotliga ticks och måste dra i alla hästsvansar jag ser annars imploderar universum.
Istället råkade jag ramla in i henne med armbågarna först och sen flyttade hon och hennes två meter långa svettluktande kompis på sig. Ah. The high-road.
Brudar borde inte få gå på konsert.

Oasis spelning i Globen kan mycket väl vara en av de bästa konserterna jag varit på, hitills. De ligger lite i lä med Kent i Himmelstalundshallen och The Strokes på Hultsfred 2006.
Men med så låga förväntningar som jag hade på den här spelningen kan jag inte vara annat än lyckligt överraskad och jävligt nöjd.

Vad Markus Larsson menar med sin "recension" kan jag inte förstå. De kan omöjligen ha varit så dåliga - och blivit så bra på bara två dagar! I kommentarerna till den recensionen kan jag inte annat än hålla med skribenten som avslutat med "klimakteriet?" för det känns som lite väl många - nu, Markus. Å en annan sida har väl aldrig aftonbladet.se varit en musikportal att lita på, heller.

I min bok får Oasis fyra, kanske till och med fem, stjärnor för gårdagens spelning.

Allt för lite jävlaranamma!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Freddie
skriven :

S: jo, men som sagt fick jag mkt bättre sikt efter jag svimmat ;) haha



och du, ang. den blonda tjejen, dt var JÄVLIGT fajtigt längst fram bl.a då de släppt in ett killgäng som var stupfulla,trängt sig före i kön (hade köat sen 10 på morgonen) så jag var jeeevligt lack på dem, jag förstår din aggression helt enkelt. och som du hade jag inte heller höga förväntningar på bröderna men blev glatt överraskad av dem samt lite grinig vid låtarna på slutet, it was god