We're all stories in the end...

... just make it a good one!

världens kanske sämsta os-blogg

Fan vad jag tappat fokus från bloggen. Jag ber om ursäkt!

Men medaljeran har ju fortsatt att regna över oss i alla fall, det är härligt! Precis som jag trodde gav skidorna oss mycket mer guld och medaljer än skridskorna... (I told you so-dansen!)

Och nu är jag sjuk på riktigt. Hostan har varit jobbig sen december och segat sönder min kropp så jag bara kunnat gå på lite mer än halvfart. Nu har jag feber och ont i halsen också.
Underbart!

kärleken.

 

imorrn kommer Karin hem. Jag har en heldag planerad med Sanna och henne. It's gonna be legendary!

lite dåligt med uppdateringar...

... men det har hunnit hända så mycket. Mycket bra och dåligt och ganska okej. OS går rätt bra tycker jag, även om jag tycker att om man kan komma fyra eller femma eller så där så borde man fan kunna komma trea!
Och jag är hypernervös för att vi inte får ihop damlaget nu när tjejerna är sjuka och ACO inte får ta en plats om de skulle behövas. FAN! Haag är redan ute och Kalla är oklart om hon kan åka också.
Bajs.

Hockeyn igår däremot va ju riktigt trevlig, kul att se Sverige spela så bra. Hoppas vi kan få fram sånt spel annars med och inte bara när det gäller en hatmatch. Jag är ju lite skeptisk till vårt hockeylag, tyvärr... men det ser onekligen lovande ut :)

Riktigt fint med silver igår i alla fall! Brudarna är grymma! Och va så söta på prispallen, haha!


I övrigt har det varit en konstig och ovan helg. Med ovan menar jag nykter.
Min kropp är helt ur balans. Känns som ett litet uppvak, måste jag säga. Kanske ska se över mina vanor när det gäller öl ändå... eh. Har sjuk abstinens nu och det kan ju knappast vara bra liksom.
Helgen förde även med sig ett avslut på en relation som egentligen aldrig riktigt blivit en relation och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte förväntade mig det, men det känns ändå konstigt. Även om det känns bra. Undrar om det ens hänger ihop så? No hard feelings men det känns ändå konstigt att det är 'över'.
Å andra sidan har det kännts över ganska länge... ja ja.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har... span... också... eller alltså. Vi får väl se vad som händer. Det börjar kännas intressant i alla fall och det måste ju vara bra. När man tänker lite extra mycket liksom? Ah jag vet inte. Jag är sämst på sånt här...

Jag tänkte på det häromdagen. Tänk om man kunde få vara kär igen. Alltså bra kär. När man får vara kär och förälskad i nån som är det tillbaks? Bara gå omkring och vara gulliga och sliskiga och härliga... så här slit och släng som min överdrivet långa re-boundperiod sen mitt uppbrott från min sambo i somras har varit börjar göra mig uttråkad nu. Nej. Seriösa förhållanden my way, tack! Inte nödvändigtvis så där bajsnödigt seriöst med delad lägenhet och hela den grejen igen (det gick på toook för fort sist och hur bra slutade det egentligen? Ett awesome förhållande som gick rakt i skiten bara för att vi inte lärt känna varandra ordentligt innan) men ändå lite mer än... slit och släng.
Lite mer... närhet. Mys.
Pillas.
Jag älskar att pillas!

För liksom. Nu när man är vuxen (eller ja...), vart raggar man 'seriöst' då? På krogen finns ju bara one-nighters? Och det behöver jag inte längre? Jobbarkompisar? Eh... alla är två-tre år yngre, brudar eller stadgade?
Vad finns det då kvar? Jag kanske skulle börja med spraydate...

Nej fan va patetisk jag låter nu! Så här illa är det inte...

Med tanke på att typ hela min familj (och mina arbetskamrater) läser min blogg kanske jag ska sluta skriva nu... hej mamma liksom!



Men nu har ni ytterligare en inblick i mitt liv. Thanks for too much... hehe :)

Avslutningsvis vill jag kommentera mitt jobb (såklart!) och säga att jag älskar mitt jobb och mitt team och gratulera oss till att vi klarade SOR:en idag :D
VI ÄR BÄST!

Pussinatti,
Flisan