We're all stories in the end...

... just make it a good one!

where was my fault, in loving you with all my heart?

Åhminarmahjärna!

Bakis en söndag och tankarna blir väldigt lätt av en mer... ynklig karaktär.

Jag tycker att det är helt sjukt egentligen att det räcker att jag ser dina vänner ute och går ner mig.
Inte ens dig.
Nej, bara nån du känner.
Och värst av allt är väl ändå att jag har ansett mig vara så över det här?
För jag har ju inte rivit upp allt gammalt de senaste dagarna och börjat älta igen.
Oh no.

Det värsta, ja verkligen det värsta, är ju att jag vet att vi skulle kunna leva lyckliga i alla våra klyschiga dagar, göra skitsnygga barn och ha kul resten av livet.

Meneh.

Karin vart är du och dina paljettprydda knän när jag behöver dig?



Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: