We're all stories in the end...

... just make it a good one!

if I am lost it's only for a little while

Band of Horses är hos mig igen.
Det är nog på både gott och ont?
Det lugnar mig. Men det gör inget bättre.

Det känns som när man var liten och satsade sin finaste guldpeng på ett sånt där lotteri med snören som lovade vinst varje gång.
Och så kom man hem med ytterligare en meningslös nyckelring.

Det är höst. Jag hatar dig. Jag hatar vad du gör med mig varje år. Jag klarar inte av att varje dag blir mer lik en raggsocka än den andra.
Det är höst. Och jag kan älska dig. När solen blygsamt tittar fram mellan trädtoppar som förlorat sin prakt och värdighet redan i september,
när jag slås av minnesbilden av hur fri man kände sig när man var herre över sin lövhög på skolgården.

Min lövhög är betydligt större nu.
Men jag hade nog mer kontroll då?

Jag avskyr att vara så här förutsägbar. Att hösten lyckas sänka mig varje år,
för att sen låta vintern ta över likt en tre meter lång niondeklassare med fjunmustasch och lössnus som levde på mellanstadiebarns själar,
och fortsätta trycka ner mig tills jag kommer upp ur den nyligen avfrostade jorden igen likt en ivrig, övermodig krokus i mars.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: