We're all stories in the end...

... just make it a good one!

sing soft kitty to me.

 

 

Jag hatar att va sjuk.
 
Visst, det är nice att ligga och kolla serier och leva på avslagen läsk eftersom allt annat känns som att försöka äta Mount Everest, men vore det inte gött om man inte mådde som en utspydd fefferoni på trottoaren en lördagnatt vid stans kebabhak? 
 
Liksom. 
 
Jag är sjuk, kan inte jobba, men det känns ändå inte som att kroppen håller på att gå av så fort man nyser. 
 
Men jag menar. 
Varför skulle man få allt här i världen. 
 
Idag lyckades jag ta mig till ICA i alla fall. 
Måste ha sett ut som en yrvaken vampyr i mjukisbyxor och munktröja när solen stekte på. 
Fräsch tjej. 
Somnade på soffan direkt och vaknade i panik när Viktor ringde på dörren. 
Pizza till sin sunkiga syster. 
Det är kärlek. 
Fantastiskt

ledig helg fuckers

och det hade ju varit än mer värt om jag hade några spikade planer.
MEN.
jag hänger inte läpp för det.
dricka fixat så i värsta fall blir det en hemmafylla med lillebror imorrn.
bara för att jag kan.

det er for vildt.
 
nu ska jag bada bubbelbad med mina badankor, se på the pacific och dricka whiskey.
allt handlar om balans.

we might fall.

det är så fascinerande hur skört livet och vardagen egentligen är.
att man ena sekunden kan känna att livet är på väg till sin absoluta topp,
bara för att sekunden senare hamna så långt under origo att man inte ens ser stjärnorna längre.


I'm not saying I don't cry, but in between, I laugh, and I realize how silly it is to take anything too seriously.