We're all stories in the end...

... just make it a good one!

so tell me why we're talking when we dance so good

Jag blir nästan lite rädd för hur kluven jag är. Och än mer rädd för hur öppen och... brudig... jag strax kommer vara.
Ska jag vara helt ärlig, så skulle jag få dåligt samvete om jag träffade någon just nu.


Men det är liksom ingen action heller.
Jag tror det är min lott i livet att alltid sitta mer eller mindre fast i såna här platoniska, vridna, skeva, konstiga, sjuka, knepiga nästan-förhållanden.


Jag är för feg?
Och jag har ändå inte tid.
Med massa krav.
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: