We're all stories in the end...

... just make it a good one!

eye-patches are cool

Dags för en allmän uppdatering?
 
Alla prover är nu tagna och jag har även varit på neurokirurgiska kliniken i Linköping. Man vet fortfarande inte vad jag har och varför.
Därför ska vi nu vänta ca 2 veckor till för ytterligare en röntgen med MR. För att se om min lilla pryl växer/krymper/står still.
 
Om det blir operation så är det ca 12-15h på bordet som gäller och 2-3 månader återhämtning. Känns så där, men samtidigt vill jag bli av med eländet och kunna se utan en piratlapp.
Även om jag ser otroligt bad ass ut vad jag än har på mig.
 
Det jag har tumör/blåsa/cysta sitter så illa till som det bara kan, absolut sämst tänkbara stället (jätteskönt att höra, eh?) mitt inne i hjärnan, på hjärnstammen där ryggraden går upp. När jag fick se bilderna nu igår så frågade jag såklart läkaren "kan ni verkligen ta bort den" och då svarade han "ja, det är vad vi gör" men självklart betonades riskerna och så som det medför. Vid en operation så kommer man få krångla sig förbi en himla massa nerver och pulsådror, men det har gjorts innan liksom.
Personligen är jag inte så orolig för själva momentet "operation" utan jag är mer rädd för vad de kommer hitta där inne.
Alienbebis?
Ofödd tvillingsyster?
Spindelägg?
Vem vet.
 
Jag är en väldigt praktisk människa. Så länge det finns en plan, väg, idé så är jag med. Jag tror även att det är därför jag lyckas behålla mitt lugn (någorlunda). Saker som jag fastnat på är, helt seriöst, vad händer om jag blir kissnödig när jag ligger och har vaknat? Tänk om jag inte får kateter? Vem ska ge mig pottan liksom?
Väldigt sunda tankar. Inte "oh shit maj gaaaad jag ska operera hjärnan" utan "hur fan ska jag kissa?"
 
Bra Flisan.
 

save the drama for your mama

Jag undrar liksom vilken gudom eller skapare jag retat upp när det inte räcker med att jag har en knöl i min hjärna som sabbar min syn - oh no - nu är jag förkyld också!
 
Karma.
It really is the B-word, isn't it?
 
Nåväl.
Dagarna går i alla fall, jag ser nån slags seger i att jag i alla fall inte mår sämre. Även om jag inte mår bättre, heller.
 
Imorgon har jag den enda läkartiden denna vecka och sen nästa vecka åker jag till Linköping US för möte/undersökning på Neurologiska Kliniken.
Jag hoppas fortfarande att dem ska säga "här, ta den här tabletten med ett stort glas whiskey så blir allting bra".
 
Om inte så förväntar jag mig nån slags super power efter operationen.
Typ, bli Harry Potter på riktigt.
Eller Batman.
 
I'll keep you posted...
X

ryktet går

Som den öppna person jag är och alltid har varit väljer jag att skriva av mig lite nu så ni slipper rykten och andras prat.
Om jag stavar fel eller missar nåt mellanslag eller radbrytning kan ni gärna hålla det för er själva, jag är enögd för tillfället och det tar mig rätt lång tid att skriva på datorn. Men vi kommer till det senare. Så. Jag undanbeder mig sådant i alla fall, tack.
 
Så här är situationen just nu:
 
Jag är sjukskriven. I minst 2 månader.
 
Varför?
 
Det började den 1 september med att jag fick den huvudvärk jag är van vid som börjar i nacken och liksom "sveper över" huvudet, till slut var det som att mitt huvud hade somnat, som när man suttit på sina fötter ni vet?
Det blev värre än vad jag är van vid och jag fick även feber. Jag stannade därför hemma tisdag-torsdag. På torsdagen valde jag att sluta ta värktabletter för jag började bli orolig över att huvudvärken liksom inte gav sig. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att jag skulle gå till vårdcentralen dagen efter. Det var också tanken.
Så reste jag mig för att gå ner till bilen.
Och då började jag se dubbelt, och det har inte släppt än.
Vårdcentralen imorgon byttes till akuten ikväll.
 
Akuten är som akuten är och det blev en del väntan men även röntgen av skallen. På denna dataröntgen såg man en liten förändring i min hjärna, men man kunde inte se vad och jag lades därför in för observation under natten för att sedan göra en magnetröntgen dagen efter (fredag 6/9).
Magnetröntgen visade inte exakt vad det är heller, men vi fick i alla fall veta att det inte är akut, man vill ta mycket mer prover och det blir kanske operation. Sen gick läkaren hem.
Vistelsen på sjukhus var allt annat än lugn, jag hade väldigt mycket ångest då vi inte fick veta exakt vad man hittat och hur läget var - egentligen. Utan några direkta svar släpptes jag under lördagen hem för permission och sedan tillbaka in på söndag. Det var ändå skönt, att få komma hem över natten och få lite ro för tankarna.
På måndag fick jag min "sista dom" som lyder ungefär som den som släpptes i knät på mig på fredagen.
Det sitter något på min hjärnstam som inte ska vara där, detta ger mig värk i både huvud och nacke (tänk er migrän och nackspärr samtidigt) dubbelseende och jag är allmänt slöare än vad jag är annars.
 
Mina prognoser är dock goda (det ser inte elakartat ut på bilderna) och jag har redan tagit en himla massa prover och gjort undersökningar (tack mamma för att du kört mig till sjukhuset flera gånger i veckan) inför ett besök på Universitetssjukhuset i Linköping på den Neurologiska Kliniken där man ska planera min operation.
Jag vet inte exakt när operationen blir men jag har fått veta att det kommer bli så snart som möjligt, så vi får bort rackaren där inne.
 
Jag vill även passa på att lyfta fram dem mest fantastiska människorna som finns på Vrinnevi och det är alla under- och sjuksköterskor! Jag hade aldrig klarat mig genom de första nätterna utan er!
 
 
 
 
Ni får jättegärna fråga om ni undrar över något mer, men jag kommer, som ni kanske förstår, inte vara lika aktiv i sociala medier under den här tiden som jag kanske är annars. Något jag hoppas ni förstår och respekterar (eller kanske blir glada för, att slippa mitt doctor who-tjat?) tills jag är tillbaka på banan igen utan extra saker i huvudet.
 
Många kramar,
Flisan