We're all stories in the end...

... just make it a good one!

september 2013

... ja! Rubriken stämmer.
 
 
I september 2013 vändes, för att låta så där klyschig, hela mitt liv upp och ner.
 
Jag blev smärtsamt medveten om att jag är dödlig. Efter en kväll på akuten med dataröntgen fick jag veta att jag har en förändring på min hjärnstam och den gjorde att jag såg dubbelt och hade extremt ont.
 
Så här, i februari 2015, så känns det som hittepå när jag skriver raderna ovanför. Jag har hunnit gå igenom så otroligt mycket sen den ångestfyllda tiden. Jag har slagits med ångest och oro över att bli ännu sjukare och faktiskt dö vid 25 års ålder. Jag har i min hanteringsprocess inbillat mig att jag haft både hudcancer och MS. Jag har återfått synen och kunnat börja jobba igen.
Som det ser ut idag är jag "frisk". Frisk, i avseendet att jag inte behöver vara sjukskriven eller under någon direkt vård. Jag har problem med ett hormon i kroppen som heter prolaktin som legat runt 600 i värde där 50-60 är det normala.
Prolaktin styr/påverkar andra hormon och bröstmjölksproduktionen men även ämmnesomsättning, immunförsvar och stresshormoner.
Ni som känner mig vet att min garderob går från storlek 34 till 44 och har alltid gjort, jag har pendlat i vikt från närmare 100 till knappa 55 på bara några månader och jag har haft väldigt lätt för att bli sjuk.
Så att det var något vajsing med det hormonet kan jag ställa mig bakom.
Sen i juni 2014 har jag fått dämpande medicin för det och ligger nu på en normalnivå, men mycket i kroppen är fortfarande i obalans eftersom hormoner gärna gör lite som dom vill.
Hur som så jobbar jag heltid igen och livet rullar på. Jag kommer få gå på röntgen resten av livet för att kontrollera det som sitter på min hjärnstam och förmodligen få knapra mediciner resten av livet också.
Ett billigt pris att betala, kan jag tycka.
 
                                                      
 
Jag väljer återigen att citera min pappa och hans fru, för det dom sa till mig under min mörka period är fortfarande något jag får påminna mig själv om nästan varje dag och när hjärnspökena tränger sig på. Men jag vill även lägga till ett annat citat som jag också kör med för mig själv.
 
- "Vi ska alla dö en dag. Men alla andra dagar ska vi inte det"
 
- "Om du bara hade ett enda liv, vad skulle du jobba med då?"
- "Om du bara hade ett enda liv, skulle du inte dricka champagne varje dag då?
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: