We're all stories in the end...

... just make it a good one!

skit.

All vittvätt och Vanish i världen skulle fan inte kunna få balkongens gallertyg att bli vitt igen.

Jag är så besviken. Min inre Monica dog lite idag.

Mums the word...

Jag har helt klart en ny favoritfilm. Keeping Mum.



Fy satan vad jag gillar Maggie Smith alltså. Mera krut får man ju leta efter! Dessutom påminner hon mig så mycket om Kerstin :)

Underworld: Rise of the Lycans

Underworld: Rise of the Lycans
Regissör: Patrick Tatopoulos
★★☆☆☆

Igår såg jag Underworld & Underworld: Evolution.
Idag såg jag Underworld: Rise of the Lycans och den lämnar alldeles för mycket att önska.
Att den får 7/10 på imdb.com förvånar mig till bristningsgränsen.

Det. Hände. Ingenting.

Historien är den man får veta i första filmen, hela kärlekshistorian mellan Lykanen Lucian (Michael Sheen) och Death Dealern (vampyren) Sonja (Rhona Mitra), även om den är mer detaljerad. Det enda som tillförs är vart Lucian verkligen kommer ifrån, hur han sliter sig ur Viktors bojor och hur fejden egentligen börjar.
Allting som återberättades lite flyktigt i första filmen i mer detaljer och med mer blod och vassa tänder, alltså.
Det här är ingen värdig tredje film i serien. Tyvärr. Det hade varit häftigt om filmen knutit an till "nutiden" i de första filmerna med ett oväntat avslöjande eller liknande, men den enda kopplingen som egentligen ges är att man återigen får höra av Kraven (Shane Brolly) att det var Viktor (Bill Nighy) och inte lykanerna som dödade Selenes (Kate Beckinsale) familj för flera århundraden sen.
Man lämnades helt paff med en känsla av "jaha... och sen då?" och ingen som helst form av cliffhangereffekt ges. Inte ens lite eftersmak av spänning inför en eventuell uppföljare.

De få fördelar som finns är det ges lite mer djuplodande vetskaper om vad som hände i början av fejden och att det är coolt med vampyr vs. varulvar på medeltidenfilmer. Men det är väl också allt.
Filmens mer intima relationer, så som den mellan Viktor och hans dotter Sonja är alldeles för outforskad och nästan opersonlig fastän att det vid flera tillfällen belyses att han älskar henne djupt och att hennes kärlek för sin far trots allt finns där, om än i en förändrad form.
Relationen mellan Sonja och Lucian är också påtagligt kall och väldigt oproffsigt spelad. Jag vet inte vem som bidrar till det av skådespelarna, men fokus filmen igenom tycks varken läggas på kärlekshistorien eller krigshistorien utan det är en flathet som sänker filmen mer och mer alltjämt som man söker efter "den spännande ledtråden" inför en uppföljare.
Men så finns där ingenting att hämta.

Det märks alldeles för tydligt att det här är en tvångsmässig produktion för att leva upp till vad man en gång lovat. Förhoppningsvis i väntan på Kate Beckinsale, Len Wiseman och bättre manus.

Usch så tråkigt.